Satt på jobbet idag och pratade med J i telefonen. Vi började prata om förhållanden och bara för att man är ihop med någon så måste man väl sitta fast med den personen.

Oftast är det ju så i början av ett nytt förhållande att man inte vet vart man har varandra, vilka gränser som finns o.s.v. Ofta är svartsjuka ett problem som många handskas med, att vissa är så svartsjuka att de inte låter sin partner göra saker utan att han/hon ska vara med.

Hur kul är det att behöva säga till sina vänner att, nej jag vill inte gå med ut på krogen eller att nej jag kan inte följa med på en weekendresa. Bara för att man vet att ens partner inte kommer och bli allt för glad?

Men börjar vi inte bli lite för gamla för att orka lägga energi på sånt? Man har ju börjat komma upp i den åldern att man kanske ska börja och tänka lite och inte bete sig som om man forfarande vore i 18-års åldern?



C